Fest i Byn. Det går vildare till nu än 1949, när Jaques Tati gjorde "Jour de Fête". Discomusik och en svensk liten Scatman bjöds det på i Vieussan 2012.
17 augusti 2012
Det är fest i byn. Små hektograferade affischer lite varstans i Orb-dalen. Bals gratuit, står det, jag Google-översätter, fria bollar, tar till iTranslate i telefonen, fria kulor, här är det något som inte stämmer.
Det skall bli sommarens sista grillkväll. Men mitt sms till Andreas om grillkol når honom när han är hemma igen, inte på Inermarché i Bedarieux som var tanken. Apples iMessage suger rejält.
Nåväl, inspirerad av bröderna Marx ”En dag i vild västern”, sätter jag igång och eldar trädgårdsmöbler i stället.
Två av Ikeas Äpplarö har gjort sitt.
Slutscenen i ”En dag i vilda västern” flyr Marx-bröderna med ett tåg, draget av ett ånglok. I brist på kol börjar de elda upp inredningen i vagnarna, till slut återstår ingenting. Ännu ett surrealistiskt Marx-påfund.
Då slår det mig, i källaren har jag kol, gammalt stenkol, det ligger runt den gamla vinpressen och har väl använts som uppvärmning någon gång mellan Jura- och Kritaperioden.
Jag hämtar två skopor och lägger på.
Snart sprider sig en fruktansvärd lukt och en grön rök. Det luktar som om koksen, som ser ut som grillbriketter, vore indränkt i fotogen och senapsgas, på några minuter har vi förflyttas från sommar och södra Frankrike till sen höst i Wales.
Experimentet avbryts, jag skyfflar ner eländet i tunnan, slår på vatten och flyr in.
Maten får tillagas på spisen i köket. Där är 27 grader. Ute är det 30.
***
Promenaden till festen är kort. Den övre parkeringen är dansgolv, framför Bills hus är det en scen. En diskjockey pumpar ut musik över den sammetssvarta dalen.
I baren jobbar samtliga i vinbondens släkt. Patrice säljer vin, €1,50 för ett glas, läsk kostar €2.
Men rött vin i plastmuggar av fluorsköljningskvalitet är aldrig roligt.
A flänger omkring och har hysteriskt roligt. Dansar som Scatman framför scenen.
***
Vi fick varken bollar eller kulor. De hade kanske tagit slut.