Vi lämnar landet, vi drar 220 mil söderut, det blir Languedoc, målet är ett litet chambre d’hote i bergen, för er som inte behärskar den franska vokabulären kan det på så kallad nysvenska också kallas B&B, Bed and Breakfast eller på det gamla hederliga sättet, alltså den språkliga dräkt jag föredrar, värdshus.

***

När började sökandet? När inleddes jakten? När fick vi vittring? Ja, jag vet inte, kanske redan hösten 2005 när vi letade hus i Languedoc första gången, lockade av några bildlösa rader på Internet, stenhus i Languedoc €50 000, typ.

Det blev ett stenhus, priset blev det dubbla men vi lärde känna regionen, folket, vinet, maten och klimatet, vi kände hur det tidigt började dra och vi började prata om det.

***

Jag vaknade ur min syntetiska dvala 12 januari 2010. Jag var arg, rosenrasande och det drabbade omgivningen och GM som använde staden Trollhättan som en bricka i ett brädspel.

 

Jag skrek ut min rädsla när jag insåg att jag vara nära att aldrig få träffa min lille son igen. Mitt luktsinne löpte amok, ketchupen på en ostburgare från Macdonalds fick det att explodera i munnen.

De behandlade mig med silke, det var huvudet som var drabbat, det var där febern hade rasat, jag fick lära mig att gå igen.

På de stapplande benen byggdes en ny tillvaro och i den gjordes rankingen om. Gamla värderingar åkte ner på listan, några rent av på nedflyttningsplats, andra sköt i höjden och belade pallplatserna.

Jag var en annan människa.

Jag ville göra annat.

***

Stressen gjorde mig illa. Den tog fram ett fem centimeter brett stålband. Det spändes runt mitt huvud och pressade på. Den gav mig huvudvärken och gjorde mig trött. Jag behövde sova mitt på dagen. Någon timme.

Illa planerade dagar slutade med totalstopp. Träna på morgonen, möte på jobbet därefter, handla och glöm inte Bolaget, hoppa över lunchen, sedan var den någon kabel också, fika med en kompis på Radiotorget, hämta på dagis. Det fungerade inte.

Det blev bättre. Hela och långsamma dagar hemma med daglig fysisk rehab som enda inplanerade aktivitet blev till halva dagar på jobbet och efter 20 månader kändes det bra. Tillbaka i ekorrhjulet.

Men där var inte som förr. Det krävdes att du sprang mer. Längre pass och fortare och stressen fanns där fortfarande och nu kände jag, den gjorde mig illa. Jag mådde inte bra av den.

Den som tidigare var en drog.

De roligaste dagarna på jobbet var när det hände saker. När situationen och stressen gjorde dig fokuserad, när omgivningen blev ointressant, när tunnelseendet var där och ljudet runt omkring dig dämpades. När du klev in i zonen och bara jobbade på mot det kortsiktiga och tydliga målet.

 

Arkiv

2011

2012

Framtiden

Bakom hörnet lurar döden

Budgeten spräckt i Borås

Den franska bondeparadoxen

De sista knackningarna

Det var inte bättre förr...

Falkar och baconlindade dadlar

Feberdrömmar i tropikerna

Genialisk midsommar

God cop, bad cop

Guld och silver i parken

Efterlängtad glöd

Elevator-None – Hisingen

En köksshoppares paradis

En könskvoterad gräddfil

En varm lördag i maj

Ett maskineri utan gud

Ett väl spelat cancerkort

Fest i Byn

Formen i en bag-in-box

Förorten Lindvallen

Han kom från skogarna

Hem till förlorad trygghet

Hologramet Zlatan inget vidare

Här är jag - var är Facebook?

Ibland faller orden platt

Ingen Limoncello i år heller

In Vino Veritas

Jag är en djefla man

Jabba i 3D

Kanal för de förnumstiga

Livet är underbart

Lokala nyheter om jordbruket

Lugn, det är snart midsommar

Långsamhetens lov

Lärkans drill svårslagen

Mitt i livet - typ

Män som är tysta tillsammans

Nationaldag med nationalrätt

Nu tar jag fram fisken

Och satt extra svaj på håret

Paellakvällarna är borta nu

Pensionatsliv vid Svarta Bergen

Polarforskning i Sydfrankrike

På jakt efter rätt Nemo

Rutinkontroll, bara

Sedan gav webguden oss Muse

Show med lönsamhet

Snart större än Folkpartiet

Sommarstugeinbrott och straff

Som blod nedför kaklet

Som en väntrumsveteran

Stenhård lokal fågelskådning

Stum talan i egen sak

Stör ej - hjärntvätt pågår

Trendspaning av en chili-odlare

Tröttsam svensk henförelse

Vitlök, kakor och glass

Våra skisser blev färdiga

Våra liv som brottstycken

Årets yrke: genuspedagog!

Lost In France Hem Le Blög Krönikor Mat&Vin Renovering Bilder Länkar Kontakt
Min syntetiska dvala