Vi jobbade enligt den nya planen i tre månader. Vi var en bra bit från målet, men vi hade kommit närmare och jag hade en plan B nästan helt färdig på ritbordet.

Då straffas vi. Hårt och bestämt. Dock inte särskilt rättvist.

Vi hade klarat av 40-årskivan och alla presenterna. Hon fick en skrivarkurs av mig och ett bra kalas.

Av sjukvården en mammografiundersökning, den får alla svenska kvinnor som fyllt 40.

Den är dock frivillig.

J gick dit, blev kallad en gång till, vi körde på som vanligt, de ville ta kompletterande bilder.

Det var en vit lögn.

Det finns sådant som ser lite märkligt ut. Vi behöver ta prover.

Långa kraftiga nålar perforerade J:s vänstra bröst, det fanns kalkansamlingar där, de behövde prover för att avgöra statusen på avvikelserna.

***

A tömmer som vanligt brevlådan. Han blir arg när han inte får någon post. Mina förklaringar kunde lika gärna vara malen som lämnar tryggheten bland yllet i garderoben och flyr uppåt, så flyktiga är de i fyraåringens öron.

Det är bara fönsterkuvert. Det är bara räkningar, det är ingen rolig post, tro mig.

Det gör han inte.

”Då är jag inte din unge”, säger han och vägrar följa med mig upp.

Ett av fönsterkuverten är från Sahlgrenska.

J skall dit.

***

Jag frågar henne om hon vill att jag skall följa med. Hon har inte tänkt tanken innan.

”Ja, det kanske är bra.”