Genomgång i köket lördag förmiddag. Jonas är den sköne restaurangchefen. Många tatueringar men cool. Instant acceptans på honom och då är det så här att mitt säkerhetssystem mot främlingar är uppbyggt efter ritningar från DDR.

Bakruset är plågsamt, jag vill vara kvar på rummet, kolla på tv och köra roomservice, tills jag somnar.

Tullinge frågar om man kan frysa köttkvarnen, jag stönar, Jonas visar superfrysen,  minus 40 på några minuter.

”Aha, perfekt för mojitos”, säger jag.

Han gillar det.

Tullinge frågar vilken plats han kan ta. Först till kvar gäller. Tullinge frågar om han får komma en halvtimme tidigare, jag börjar ana oråd.

Jag är där någon minut innan. Sist, naturligtvis. Sämsta platsen.

Bakruset är besvärande. Vi har en timme och jag vet inte var jag skall börja. Steker bacon, för säkerhets skull, blandar färs, blandar dressing, skivar tomater på ett sätt som är skamligt. Tjocka som ryggbiffar. Darrande händer, knivskarp Global, det flytande blodet är nära.

Jag väljer porslin, Jonas slår upp vin – han bara växer – ett rött, ett vitt.

Tärnar tomat för pynt, skivar Kinda på längden, delar brödet, taffligt och konstaterar att mitt kalljästa hamburgerbröd bakat på skärtorsdagen knappast håller måttet, för stabbigt, för kompakt.

Jag packar för skoterfärd. Behöver två backar. Formen är dock långt borta, i en bag-in-box någonstans.

***

Det är snälla omständigheter. Sol, blå himmel, snö och reflexer. Det är ändå fjällen, det är april, så allt kan hända under några korta ögonblick.

Hotande mörka moln i norr, solen hängande över Norge, sedan kommer det snö, i gränslandet mot hagel, det ser ut som om någon har smulat frigolit.

Jag väljer grillen närmast juryn. Fritt till vänster, Tullinge till höger.

Det är tunnelseende, 20 minuter av tillvaron jag egentligen inte kan redovisa för.

Halva grillen har glöd, andra halvan inte. Brödet får inte färg, jag vet hur fort det går när man vänder ryggen till och gör något annat.

Jag knuffar in brödet över glöden. Det är fortfarande tungt och stabbigt. Ett bröd går sönder, jag bränner andra bitar, slänger dem, står sedan där med en överdel för mycket, får plocka upp från lådan igen.

En burgare blir också bränd.

Jag glömmer att salta med mitt dyra rökta Maldon-salt.

Annars gick det bra.

Arkiv

2011

2012

Framtiden

Bakom hörnet lurar döden

Budgeten spräckt i Borås

Den franska bondeparadoxen

De sista knackningarna

Det var inte bättre förr...

Falkar och baconlindade dadlar

Feberdrömmar i tropikerna

Genialisk midsommar

God cop, bad cop

Guld och silver i parken

Efterlängtad glöd

Elevator-None – Hisingen

En köksshoppares paradis

En könskvoterad gräddfil

En varm lördag i maj

Ett maskineri utan gud

Ett väl spelat cancerkort

Fest i Byn

Formen i en bag-in-box

Förorten Lindvallen

Han kom från skogarna

Hem till förlorad trygghet

Hologramet Zlatan inget vidare

Här är jag - var är Facebook?

Ibland faller orden platt

Ingen Limoncello i år heller

In Vino Veritas

Jag är en djefla man

Jabba i 3D

Kanal för de förnumstiga

Livet är underbart

Lokala nyheter om jordbruket

Lugn, det är snart midsommar

Långsamhetens lov

Lärkans drill svårslagen

Mitt i livet - typ

Män som är tysta tillsammans

Nationaldag med nationalrätt

Nu tar jag fram fisken

Och satt extra svaj på håret

Paellakvällarna är borta nu

Pensionatsliv vid Svarta Bergen

Polarforskning i Sydfrankrike

På jakt efter rätt Nemo

Rutinkontroll, bara

Sedan gav webguden oss Muse

Show med lönsamhet

Snart större än Folkpartiet

Sommarstugeinbrott och straff

Som blod nedför kaklet

Som en väntrumsveteran

Stenhård lokal fågelskådning

Stum talan i egen sak

Stör ej - hjärntvätt pågår

Trendspaning av en chili-odlare

Tröttsam svensk henförelse

Vitlök, kakor och glass

Våra skisser blev färdiga

Våra liv som brottstycken

Årets yrke: genuspedagog!

Lost In France Hem Le Blög Krönikor Mat&Vin Renovering Bilder Länkar Kontakt
Formen fanns i en bag-in-box någonstans