Johanna klarar bara två rätter under banketten. Inalles fem, hon missar den lilla tryfferade lammkorven. Den var höjdpunkten.

Elisabeth berättar om varje vin. På amerikanskt vis med alldeles för många ord. Jag tänker köra mitt tacktal.

Killen bredvid mig från Hermansson&Co är från Södertälje, vi blir inte kvar där någon längre tid, av barmhärtighetsskäl. Däremot vid hockey. Han har spelat i SSK, med Glenn Johansson, Thom Eklund och Anders Eldebrink.

Jag tror honom när det gäller hockey men undrar om han inte friserat historien lite, Thom Eklund och Anders Eldebrink blev svenska mästare 1985, Thom Eklund fyller 54 i höst.

Den här killen är minst 15 år yngre.

Men trevligt har vi.

***

Jag skippar skidåkningen, 300 kronor liftkort, 300 kronor skidutrustning, ensam i en backe som väl i ärlighetens namn är så där, nej, det blir det inte.

Vi sätter oss i bilen, knappar in Vikarbyn på GPS:en, vi kör inte långt innan verkligheten klappar till mig i ansiktet.

Påskdagen. Vad gör trafikpolisen då? Jo, är ute med ballongerna för att kolla dem som gick och lade sig för sent på Påskaftonen men kompenserar det genom att sätta sig för tidigt i bilen.

Sådana insatser gör susen för polisens uppklaringsgrad. Ser finfint ut i statistiken.

Vi kör inte längre än Sälfjällstorget, i stället för utflyktsmål jagar vi lunch. Sälfjällstorget är en ny skapelse, andelshusägarnas shoppingcenter, ett förortstorg i fjällmiljö, det grova timret hjälper inte, här saknas all genuitet. Fartblinda stockholmare köper mera skidkläder och betalar fantasipriser på krogarna. Upp mot 300-hundringen per person för lunch. Skulle inte tro det.

***

Det blir brunchen på Högfärdshotellet i stället. Kanon. Jonas berättar om rödingen.

Hur han köpte en hel sjö av en same förra sommaren. All röding i den skulle levereras till Högfjällshotellet. Ett halvt ton, de sista fiskarna skulle hamna på tallrikarna under påsken.

”Vi får köpa en ny sjö i sommar”, sa han.