Charles på väg mot Tabacen för att köpa dagens nummer av l'Equipe.

Tidigare under veckan har jag sett några deprimerande ställen. Av det slag att det kändes lika bra att ge upp.

Små och eländiga och dyra. Med de eventuella gästerna i knäet och små krypin med låg standard för det privata. De meddelar sina omsättningar med brasklappar som ”bara under högsäsong” och ”utan någon som helst annonsering”.

Mäklaren är en cool kille. Jag gnäller över parisare, han säger att han brukade vara sådan när han jobbade som servitör på en krog vid La Bastille.

Det var inte svårt att föreställa sig. Huvudstadens arrogans, oviljan att förstå de som inte behärskar det franska språkets alla prång, det fullständigt otänkbara att göra det mesta för att förstå och hjälpa till, som att prata långsammare, enklare eller varför inte på engelska.

Han heter Charles, efternamnet är spanskt och hans engelska är för övrigt prickfri. Den är vida överlägsen min och det går inte att spåra en gnutta ”Fronck” i hans uttal.

Jag förklarar regionen min kärlek just för att folket här anstränger sig för att förstå. Jag deklarerar att jag alltid närmar mig folk med några försiktiga ord på franska och sedan efter att ha famlat i mörkret ett tag så frågar jag om vi kan ta det på engelska och går inte det så kämpar vi vidare. Men det viktiga är att båda dansar. Inte bara jag och inte efter någons arrogant stämda pipa.

Charles dricker kaffe, röker och läser l’Equipe och även om jag sedan 2004 är ickerökare så är det egenskaper jag respekterar.

Vi pratar om Internet och tidningarnas tillvaro där. L’Equipe finns där också och är ganska bra, enligt min beroende på språket högst amatörmässiga bedömning.

”Visst, men jag har köpt den här tidningen varje dag i 20 år, så den är en del av mitt liv. Jag vill hålla i den när jag läser.”

 

Arkiv

2011

2012

Framtiden

Bakom hörnet lurar döden

Budgeten spräckt i Borås

Den franska bondeparadoxen

De sista knackningarna

Det var inte bättre förr...

Falkar och baconlindade dadlar

Feberdrömmar i tropikerna

Genialisk midsommar

God cop, bad cop

Guld och silver i parken

Efterlängtad glöd

Elevator-None – Hisingen

En köksshoppares paradis

En könskvoterad gräddfil

En varm lördag i maj

Ett maskineri utan gud

Ett väl spelat cancerkort

Fest i Byn

Formen i en bag-in-box

Förorten Lindvallen

Han kom från skogarna

Hem till förlorad trygghet

Hologramet Zlatan inget vidare

Här är jag - var är Facebook?

Ibland faller orden platt

Ingen Limoncello i år heller

In Vino Veritas

Jag är en djefla man

Jabba i 3D

Kanal för de förnumstiga

Livet är underbart

Lokala nyheter om jordbruket

Lugn, det är snart midsommar

Långsamhetens lov

Lärkans drill svårslagen

Mitt i livet - typ

Män som är tysta tillsammans

Nationaldag med nationalrätt

Nu tar jag fram fisken

Och satt extra svaj på håret

Paellakvällarna är borta nu

Pensionatsliv vid Svarta Bergen

Polarforskning i Sydfrankrike

På jakt efter rätt Nemo

Rutinkontroll, bara

Sedan gav webguden oss Muse

Show med lönsamhet

Snart större än Folkpartiet

Sommarstugeinbrott och straff

Som blod nedför kaklet

Som en väntrumsveteran

Stenhård lokal fågelskådning

Stum talan i egen sak

Stör ej - hjärntvätt pågår

Trendspaning av en chili-odlare

Tröttsam svensk henförelse

Vitlök, kakor och glass

Våra skisser blev färdiga

Våra liv som brottstycken

Årets yrke: genuspedagog!

Lost In France Hem Le Blög Krönikor Mat&Vin Renovering Bilder Länkar Kontakt
...men i Paris är det värre