14 maj 2012

I dag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Det här är en enkel hyllning till Sveriges främste författare.

I Blå tornet nådde han vägs ände.

Vi är på väg till Blå stråket 2. Det är början på en svår resa, sex månader lång. Det blir Giftas på ett helt annat sätt.

En lång korridor, på var sin sida behandlingsrum, gamla människor, sjuka människor, liggandes apatiska i sängarna under de rostfria ställningarna där det flytande giftet hänger.

Hårlösa med huvudbonader av skiftande form och färg ligger de där i  dödens väntrum.

Vi tar oss igenom hela det overkliga landskapet till rum 7, som är så nytt och fräscht att det verkar som om hantverkarna belåtna gick där ifrån så sent som i morse.

Ganska långt från Neurologen avdelning 34 med flagnande färg, putsskador och otidsenliga duschar.

***

Det blir ännu en lång föreläsning. Nu från en sköterska. Jag har slutat lyssna. Vilket verkar vara en konst inte heller hon verkar behärska.

Jag vill ha reda på hur lång tid som krävs. Jag får inget svar.

”Nu skall vi inte stressa”, säger hon.

”Det är inte stressande, det är planering”, svarar jag med dagishämtning i åtanke.

Det är några påsar gift som skall rinna ner och in i J:s system.

Och till det ännu fler mediciner mot biverkningarna.

Nåväl, jag är en djefla man som kan göra många konster, så jag råkar känna till att varje medicin har en biverkning, ingen av dem, från magnecyl till varan, har i vårt system att göra. Ok, kanske inte Trombyl, den är så svag att den inte ens botar en undulats huvudvärk, men resten.

Sköterskan klarar inte av att svara på den frågan heller, rör sig med ganska stabbigt fotarbete runt ämnet och påpekar hur nödvändiga de är för att klara behandlingen.

Jag frågar igen.

Inget svar nu heller.

Och jag vet vad det är: lögn.

Det är inte skyddsklassat material, biverkningarna måste redovisas, och någon av medicinerna har fler biverkningar än det finns piller i förpackningen.

Spastiska ryckningar med hals och huvud är den i sammanhanget mest underhållande.

J kan göra en egen tolkning av ”Jag, Claudius”.