21 juni 2012

Det har vänt. På många sätt. Värmen är här, med den dessvärre också flugorna. A har förvandlats till flugornas herre. Pekar triumferande på flugpappersspiralen ovanför köksbordet, det blir allt tätare mellan flugorna.

Det andra sättet: längsta dagen är avklarad. Nu blir nätterna längre. Det vemodet är fortfarande lika svårt att klara.

Vi var äntligen iväg till havet igår. Valras-Plage, A for runt som ett jehu, badade konstant, tack och lov var vi väldigt få där, jag släppte honom inte med blicken, jag vet hur fort det går.

A blir bara kaxigare, och det är fånigt grunt rätt långt ut, sedan blir det höftdjupt för vuxna hastigt, det vill säga för djupt för A.

A såg lite film på iPaden på eftermiddagen, för tagen för att göra något mer intensivt.

Han öppnade samlarbilder med Disneymotiv och sorterade i högar efter film.

Rått-oh-toh-yah, med betoning på sista stavelsen.

Och: Fitta Nemo!

”Vad sa du?”

”Fitta Nemo!”

”Hitta Nemo, menar du väl?”

Nej, Fitta Nemo, heter den.”

”Vem har sagt att den heter så?”

”Mamma.”

Då var det slutargumenterat. J får vårda språket.