Vi är ensamma igen. Karolina och Andreas for i onsdags, idag puttrade Andreas iväg på sin motorcykel.

Det blev väldigt tomt igen, i många bemärkelser.

Andreas Witedal har hjälpt mig med dörren på baksidan och hallfönstret, utan honom hade det inte gått, mer om det under renoveringrubriken.

I förbifarten lagade vi diskmaskinen också, som slutat pumpa ur.

***

Högsommaren tar vid, värmen ligger på oss och släpper inte taget. Vi behöver åska och skyfall för att lätta på trycket från flugor och getingar.

Jag ber om ursäkt för min saktfärdighet. Det är lättja – den har jag inte blivit av med – apati, och det faktum att det här faktiskt är min egenhändiga psykoterapi tillgänglig för alla.

Jag är inte förtjust i genren själv. Det är en balansakt på den vassa eggen, för på ena sidan finns det skriftligt formulerade paradiset, på den andra den Lis Asklund-inspirerade själsliga onani man bör dela med sin psykoterapeut och, i förekommande fall, biktfader.

Mitt projekt som världens bästa pappa har havererat.

Vi är stundtals som Bosnien och Serbien i början av 90-talet. Jag skräms av mitt temperament och min ilska.

A Gollum är bara fyra år, hatar etiketter i kläderna och dansar omkring här naken. Han äter bara skräp.

Hur många rätter är vi nere i?

• Spaghetti och köttfärssås

• Fiskpinnar med potatismos

• Korv med potatismos

• Pasta med skinksås

Sedan har vi en uppsjö med rätter som endast framkallar ilska och följande kommentar:

”Jag tyckte om det förut. Jag tycker inte om det längre.”

Det gäller till exempel stuvade makaroner (vilket jag gjort och fått kasta), omelett, äggröra och ravioli.

Redan på resan ner började A dissa gnocchi.

Vi har ett paket i kylen. Det får nog ligga.

Ibland vill han ha pannkakor. Vi gjorde en smet, han provsmakade flera gånger och det tror jag är syftet.

I den nya blini-pannan från de Buyer gjorde jag plättar. Efter en (1) var han mätt!!!!!

Det är väl en fjärdedels pannkaka.

Jag fick honom att äta två till slut. Med sylt och grädde.

Det blir inga fler plättar för honom.