Som husägare i Frankrike är du skattskyldig.
Taxe Fonciéres, fastighetsskatt, varierar från kommun till kommun. Storlek är naturligtvis ett kriterium som är avgörande. För våra 110 kvadrat samt cirka 30 kvadrat ”trädgård” betalar vi 232 euro om året.
Taxe d'habitation är din kommunala skatt. Den varierar också. Skatten är för renhållning, underhåll mm. Skattskyldig är den som äger huset den 1 januari. Köper du huset den 2 januari slipper du. Det kan vara en anledning att köpa på våren i stället för hösten. Skatten i Vieussan är drygt 400 euro årligen.
Vatten och avlopp. Du betalar för vattnet, sedan lika mycket för att kommunen skall ta hand om det. Baserat på förbrukning. Priset varierar från kommun till kommun. Det är avsevärt dyrare med vatten i södra Frankrike jämfört med norra. Tariffen är drygt 3 euro per kubik, således något dyrare än i Sverige.
Försäkring. Den är obligatorisk. Vår kostar 2012 €370,29. Någon marknadsundersökning har vi inte gjort, vi tog det bolag mäklaren rekommenderade.
30 juli 2007
Bänkskåpen monteras i solen på uteplatsen. Bara den möjligheten gör arbetet angenämare.
Vi kånkar in med dem och placerar ut dem. Det går som en dans… tills Ingemar kommer till L:ets hörn.
”Det är inte 90 grader.”
”Vad säger du?”
”Hörnet. Det är inte 90 grader. Det är spetsigt, kanske 80 grader eller 85.”
Jodå, så är det, jag mitt spån har bara förutsatt att hörnet i köket, där bakre vägg möter sovrumsvägg är rätvinkligt. Rätt lite är det i det här huset.
Ingemar sågar och mäter. Bänkskivornas passning blir en utmaning men det blir bra. Det funkar bortsett från att det är en rejäl glipa inne i hörnskåpet. Jag täcker den senare med en bit galvad metall, inhandlad för på tok för dyra pengar i Bedarieux.
Köket är där. Färdigt att använda, bara för Paul att komma dit och koppla gas och vatten. Vatten till kylen också, så vi får vår is.
Med den funktionen en sträng förhållningsorder. Först is, sedan läsk, annars hamnar det klibbiga sockriga bubblet på golvet.
31 juli 2007
Jag kör Ingemar till Bedarieux, det är mer än 23 km, en dryg halvmara. Han skall till apoteket.
”Hem då?”
”Jag springer.”
”Är du säker på det. Det är över två mil, det är snart lunchtid, det blir otroligt varmt.”
Jo, han genomför sitt galna stolleprov, jag känner mig inte det minsta straffad, det var sannolikt syftet.
Han häller i sig vätska och låter som en valross, det är vatten överallt. Som vanligt.
1 augusti 2007
Han är borta. Det är tyst i bästa sovrummet. Jag avvaktar klockringning och nionyheterna. Sedan går jag upp. Tomt.
Han har dragit utan ett ord, inte en lapp. Hur? Jag vet inte. Gått till Beziers? Liftat? Sedan tåget och en hotellnatt på MPL.
Jag skickar ett sms. Inget.
Det blir svar till slut. Bittert. Sårat.
Jag ser min skuld. Men ser han sin egen?
