5 juli 2007

Vi åker på morgonen till Mons. Vill ha frukost i baren, två sandvikare och två creme. Inga sandwichar, prova hos bagaren bredvid, som enligt skylten säljer pizza, smörgåsar och lite av varje.

Kvinna nekar. Inga smörgåsar.

Sure bagaren säger att det går visst att ordna.

Så går vi tillbaka till fiket, köper våra kaffe, sitter ner utanför och sätter i oss våran kombo.

Senare visar sig samma sak gälla i hela området. Det kan stå bar och restaurant på skylten, men smörgåsar, nejdå.

I St Chinian hänvisas jag till pizzerian, han tittar i brödställningen, slår ut med armarna och säger:

– Inget bröd.

Tänk den barägare som en dag får snilleblixten och beslutar sig för att erbjuda smörgåsar till kaffet, ölen eller rentav pastisen.

 

6 juli 2007

Komplettering hos Bricoman eller lär dig franska öppettider den hårda vägen. Fem över tolv rycket vi i dörrn. Är det fel väg? Det är folk där inne.

Nej, stängt mellan 12 och 14, vi är en timme från Vieussan så vi får softa i Villeneuve Les Beziers utkanter. Går på Quickrestaurant, handlar på hypermarchen och sedan blir det Bricoman.

 

Budgivning, vilket det nästan alltid blir i Sverige, finns inte i Frankrike.

Priset som står där gäller. Betalar du det, blir det affär.

Dock är omsättningen på marknaden låg, husen kan finnas tillgängliga för sugna köpare i flera år.

Den enkla regeln säger då: priset är fel.

Det går att hjälpa säljaren på traven genom att ge denne ett bud.

Här finns det inga regler, inte heller har någon berättat det för mig, men min intuitiva uppfattning att budet måste vara seriöst, det måste ligga hyggligt nära det utsatta priset, ett skambud är en förolämpning och ingen bra start på en affärsuppgörelse.

Det går naturligtvis att fråga mäklaren, som ju känner säljaren bättre. Vad kan han tänkas acceptera?

Att hitta en mäklare som känns bra är oerhört viktigt. Det finns massor nere i Languedoc – svenska, danska, holländska, massor och britter och naturligtvis franska.

Vi fick ingen bra uppfattning av de franska. Ovilliga att visa hus och direkt ointresserade när vi berättade vår budget (cirka €100 000).

Att bli mäklare i Frankrike tycks vara något britter som slutat jobba siktar in sig på. Det gäller också brittiska kvinnor med franska män.

Men så är också britterna flest. Mer än 75 000 hus i Frankrike är semesterhem åt brittiska medborgare, i departementet Dordogne blir väl snart engelskan officiellt minoritetsspråk.

Till det skall läggas mängder av folk från öriket som av en eller annan anledning valt att bosätta sig i Frankrike.