10 juli 2007

Det är en het dag. Byggdammet täcker det mesta av min uppenbarelse. GPS:en guidar mig till järnvägsstationen i Beziers. Det går så där. Det blir några vändor i denna svårgreppbara stad. Upp och ner för backar, längs alléer, jag följer skyltar och eller GPS. Till slut är jag där, missar sista svängen och stannar till 200 meter längre bort. 200 meter längre fram finns en massiv poliskontroll. Såg de att jag tvärnitade, ser de nu hur jag gör en u-sväng, tror de då att jag har något att dölja, blir det massivt CRS-pådrag, skitig Audi A4, silverfärgad, utan mummerplåt fram efterspanas.

Inte vet jag.

Söndagslunch i St Chinian för dem utan kök.

Så du har äntligen hittat ditt drömhus. Du har lagt ditt bud, säljaren har accepterat, ni är överens och har då undertecknat ett Compromis de Vente, ett första avtal.

Mäklaren eller notarien skickar avtalet hem till dig. Från det ögonblick du har brevet i din hand så har du sju dagars ångerrätt. Under den perioden kan du utan att straffas ekonomiskt dra dig ur affären.

Notarien är den juridiskt kunnige tjänstemannen som sköter pappersexercisen. Han är skyldig att bistå såväl säljare som köpare, det är fullt möjligt att säljare och köpare representeras av var sin notarie som då delar på arvodet.

Totalt, vid köp av en äldre fastighet, så handlar det om 7-10 procent i avgifter. Det kallas notarieavgifter men denne behåller bara en procent. Resten är byråkratiskt smörjmedel. Köparen betalar den avgiften – om inte annat överenskommits.

Kontraktet är viktigt och att du förstår det. Inget får lämnas utanför. Till exempel flyttstädning, eventuella möbler som skall ingå i köpet, köksinredningen (den räknas som möbler i Frankrike), specifika dolda fel (garanti på pumpanläggning till poolen, till exempel).

Hellre för mycket än för lite. Gör din egen checklista i god tid och fyll på den efter hand.

***

Beziers tågstation är bra. Parkering intill, inga konstigheter, ta en biljett bara, betala innan du kör ut.

Jag köper l’Equipe, tar plats på caféet, beställer en creme och en Perrier, läser de senaste tragiska nyheterna om tour de France, om Vinikourov, Rasmussen och de andra fullpumpade bedragarna.

De har lurat mig igen. Sommarens höjdpunkt förstörd. Igen.

Andreas flög till Paris, tog sig till Gare de Lyon och klev på snabbtåget, första klass.

Han ringde och var låg, Sabina sparkade ut honom, jag bjöd ner honom, självfallet, men insåg att det kan röra sig om långa terapeutiska samtal.

De är nödvändiga, vi har alla den vägen vandrat