19 mars 2008

Det var den. Spegeln. Det kunde jag konstatera när jag febrig och med halsont på morgonen besöker badrummet.

Krossad spegel. Sju års olycka.

Nej, jag tror inte på sånt.

***

Influensan tar kommandot. Jag har en sen tur till Marseille framför mig, sex timmar i bilen fram och tillbaka. Ove, Katarina och Karolina är på väg. På vägen dit tänker jag besöka Ikea igen för lite komplettering. Det bör bli ganska lugnt på kvällen

En 1 000 mg Doleprane gör resan möjlig.

Ikeabesöket går som en dans.

I höjd med Arles har all paracetamol lämnat kroppen. Jag längtar intensivt efter en het kopp te, den skall jag ta på flygplatsen i Marignane.

***

När jag kör av motorvägen ser jag i backspegeln att jag har en skåpbil någon millimeter från min kofångare vid betalstationen.

Jag förstår inte vad han är ute efter förrän jag kör igenom, han hakar på, klarar sig förbi bommen utan att betala.

***

Resan hem till byn är en plåga.

Det är mer än en och en halv tank, runt 1 200 kronor. Ove skämtar om det, men plånboken rör han inte.

***

Johanna har pyntat köket alldeles fantastiskt. Skrivit Bienvenue på gipset ovanför diskbänken, på den står kallskuret, ost, vin, kex och bröd. Det är sådan diskbänksrealism jag gillar. Det blir en fest mitt i natten.

Jag är färdig för sanatorium.

 

300 soldagar om året – det är en energi man borde utnyttja. Frankrike uppmanar folk att tänka på miljön och inte slösa med resurserna. Stimulans ges för dem som vill investera i solenergi.

50 procent av arbetskostnaden i rabatt om man använder certifierad firma.

Jag stämde träff direkt med två unga och energiska killar från Carcassonne.

De hälsade på  mig, mätte och hoppade på golven, räknade och kom med en offert.

Innan dess frågade de?

”Är det en skyddad by?”

”Nej.”

Det finns sådana. K-märkta och orörbara.

”Det kan vara svårt ändå. Lite lättare här i Herault än i Aude där vi håller till. Men du måste kolla med borgmästaren.”

För våra behov skulle det gå på 5 000 euro och då skulle vi få en elpatron också, ifall solen svek,

Vi fyllde i rätt blankett och skickade till Mr Gilles Pla, borgmäsare i Vieussan.

Efter ett tag så svarade han. Ett ganska långt brev där slutklämmen var: Ok, det går bra, bara det inte stör bilden av byn framifrån.

Så det blev inget. Synd.

Men det är värt ett försök.

Det hade betytt att vi hade kunnat säkra ner och få billigare el och sluppit den energislukande varmvattenberedaren.

 

Borgmästaren skrev ett brev.