Vår husjakt började hösten 2005. November i Languedoc var den gången knivskarp. En krispig och klar kyla, en djupt blå himmel, en blek sol och en ganska kall och oförlåtande vind som blåste ner från snöklädda Pyrenéer.

I Herepian såg vi vårt första hus. En mindre stad, rätt så charmlös men med en väldigt bra restaurang, som ligger mitt i byn, vid torget, vid kyrkan.

J åt fantastisk gräsand, jag minns inte vad som låg på min tallrik.

Huset var tre våningar stenhus, nyrenoverat.

Inga anmärkningar men standard var lägsta godtagbara. Köket i entréplanet såg ut som ett kök i ett spanskt uthyrningshus.

Det var ett rum per våningsplan, på vinden var ett sovrum inrett och jag tittade upp mot taket och tänkte: här blir det varmt.

Ingen uteplats men en lugn gata utan genomfartstrafik (vilket annars präglar Herepian, där två huvudstråk möts, D908 och D909A).

Vi ville ha uteplats, inget märkvärdigt, ingen trädgård, något underhållsfritt som kan stå där nio månader om året utan att gro igen.

Ok, plats för pool, gärna det, men det var inget absolut krav.

Tänk annars, i ditt byhus i juli månad, under hela din semester. Vad skall du göra? Sitta kvar där inne och uggla bortsett från brödpromenaden på morgonen och inköpsturen under dagen. Du måste göra en utflykt varje dag, ha en aktivitet, det är ett måste.

Med en uteplats går det att få dagen att gå, Sola, vattna kryddväxterna och blommorna, slappa i skuggan, gå in och laga lunch som man äter ute, efter lunch en litet glas rosé under citronträdet, på eftermiddagen Sommar i P1 över internetradio, sedan förbereda grillen.

Ett uteliv är verkligen inne i Frankrike.