Svenska namn: Guldsparid, Guldbraxen.

Beskrivning: Högryggig. Lång ryggfena. Livlig stim- och är rovfisk som i sin orientering är beroende av luktsinnet. Den lär också ha en välutvecklad hjärna och anses därför intelligent. Varmvattenälskande, sällskaplig, fredlig inbördes.

Fortplantning: Leker i havet under tiden oktober till december. Under lektiden bildar den revir och blir ofördragsam liksom många andra fiskarter.

Storlek (max): Totallängd 140 cm, vikt 17,2 kg.

Utbredning:  Guldsparider håller till på stenbottnar nära havsstränder med skaldjur och inne i kustens undervattensvegetationer. Guldsparid föredrar i första hand grunt vatten, särskilt bränningszonen och kring havsrev i sökande efter föda. Östra Atlanten, från Cap Verdeöarna till England, Medelhavet.

Föda: Hummer, räkor, krabbor, snäckor, musslor, ostron.

Användning: Kommersiell matfisk, odlingsfisk, sportfisk. Mycket uppskattad matfisk. Den har ett betydligt större köttvärde än lax, öring och regnbågsöring tillsammans anser internationella mästerkockar på fiskrätter som serveras på förstklassiga hotell och lyxrestauranger.

Etymologi: Släktnamnet Sparus betyder kastspjut som syftar på ryggfenans taggutrustning. Artnamnet auratus står för guldglänsande, förgylld, på grund av ett smalt gyllene band över pannan mellan fiskens ögon.

Övrigt: Förr fanns det gott om stora bestånd och populationer av guldsparid i Medelhavet. Men överfiskning och nedsmutsning reducerade antalen kraftigt. Därför satsades i stället miljontals kronor på odlingsanläggningar, men fisken var från början mycket svårodlad och dödligheten var så stor att det inte var ekonomiskt försvarsbart att fortsätta. Kunskapen om guldspariden förbättrades dock efter hand och sedan 1990-talets början nås framgångar, år efter år. Grekland är numera störst på odling av guldsparid i Medelhavet.

 

Se Mat&Vin för grymt grillrecept.