Inte är jag rädd för insekter, inte. Inte generellt, men det här är undantaget och de tär banne mig inget småkryp.

Hornet heter vespa på franska och den svenska bålgetingen tillhör samma släkte men i jämförelse är den svenske kusinen en fredlig lantis som då och då delar ut ett vänskapligt stick.

I maj 2010 när jag var solo med A i huset, såg jag den plötsligt. Den surrade och kröp i köksfönstret och när jag gick fram för att undersöka så ryggade jag bokstavligt tillbaka. Min första tanke var att ta A och bara rusa iväg. Fly mot säkerheten, bort från det bevingade monstret.

Den var stor nog att kunna genomborra min arm, A:s skelettdelar hade inte ens gått säkra. Jag kunde föreställa mig smärtan utan att ens veta vilken sorts kemisk krigföring insekten var utrustad för.

Jag sansade mig och öppnade mycket försiktigt köksfönstret. Varligt föste jag ut den livsfarliga getingen, som använde vingarna rätt och försvann.

Sedan kollade jag upp varelsen.

Den är ganska ointresserad av mänsklig föda, gillar dock frukt, inte i grunden aggressiv men försvarar sig effektivt om den blir trampad på eller liknande. Använder feromoner som signalsubstans och uppfattar därmed sådana också, vilket betyder att den kan känna av rädsla och attackera.

En dödad hornets feromoner i närheten av nästet kan utlösa en attack. Lägg då benen på ryggen.

Sticken är mycket smärtsamma, smärtan kan finnas kvar i dagar liksom svullnaden. Anledningen är den stora koncentrationen av acetylkolin (http://sv.wikipedia.org/wiki/Acetylkolin).

Att behandla sticken med omväxlande kallt och varmt vatten sägs lindra.

Ett bo på vinden bör plockas bort. Brandkåren utför uppdraget om det finns barn i hushållet, då hornets kan vara en fara för små barn.