Jag skall ha Franz Kafka-porträttet på en framträdande plats i Frankrike. De enfaldiga skall fråga vem det är och jag skall svara och fransmännen kommer ett säga:

”Kafka har jag aldrig förstått. Vad är det för märkvärdigt med honom?”

”Ja, vad sägs om Processen?”

”Exakt, det var den jag tänkte på.”

Möjligen pyntar jag med Joseph Heller också.

Peter Griffin sade:

”Moment 22 ger jag bort jämnt. Det finns ingen bättre bok, det finns ingen bättre present.”

Jo, men här? I Frankrike? Vad skall de relatera till. Du måste vara galen för att delta i kriget, men du kan inte skickas hem på grund av galenskap eftersom du deltar i kriget och är således inte galen.

Moment 22.

Det är satir och ironi så det bara flödar över och Kafkas överdrifter får folk i Tyskland och Tjeckien att gråta av igenkännelse.

I Frankrike är moment 22 verklighet.

Paribas BNP meddelade artigt men bestämt "att svenskar kan vi inte låna ut pengar till för vi förstår inte det svenska skattesystemet".

Jag svarade att vi skall emigrera, vi skall bosätta oss i Frankrike och betala skatt där.

Bra, kom igen om ett år när ni deklarerat i Frankrike och visa oss de pappren.

Det kan vi inte göra utan att få vårt projekt finansierat av en fransk bank.

I Sverige tror vi på personnumret. Det öppnar alla dörrar. Det är vår heliga relik, den vi värnar och skyddar och rent av dyrkar.

I Frankrike är det elräkningen.

Öppna ett bankkonto? Visst, ta med en elräkning som visar att du är du och har en bostad här så ordnar vi det.

Vill du hyra den lägenheten? Visst, skall du få det, ta med en elräkning bara. Det går inte jag har inte haft någon lägenhet i Frankrike och har alltså aldrig fått en elräkning, jag förstår att det gör mig till en tredje rangens medborgare, som sportjournalistikens hockeyreportrar, typ, men ni måste släppa in mig i ekorrhjulet så att jag kan få betala en elräkning och få en identitet.

No!