Lars bor i paradiset. Han tar sig ständigt ut på djupt vatten. Han behärskar kärnfysik, han har jobbat i Stockholm och han har varit dykinstruktör. Hans pappa var först i paradiset. Lars besökte och stannade kvar. Nyligen sålde han sin mäklarrörelse och representerar nu ett amerikanskt företag som saluför en gigantisk kvarn. Vägen från ax till limpa går via mjöl. Det tjänar Lars pengar på. Han behöver dem för han har dyra vanor. Elvärme, Harley och en törstig Jaguar.

Lars fruktar araberna.

”Kommer araberna drar jag”, säger han.

Griffin inleder varje rasistisk inlägg med:

”Well, jag är inte xenofobisk, men…”

Languedoc är skyddat men folk är rädda för araberna. Och ryssarna. De pratar i förskräckta ordalag om Provence och om Rivieran. Bara ryssar.

I de större städerna finns araberna. I Montpellier säger britterna:

”Nu kommer dom. Kackerlackorna.”

***

Pauls son heter Robert. Han måste ha någon bokstavskombination diagnosticerad i några papper någonstans. Han är jobbig på sitt sätt. Han är tvättsvampsintelligent. Han suger åt sig kunskap. Han snackar om Sveriges bronslag i fotboll 94 och rabblar namn. Thern, Dahlin, Brolin. Och han är britt uppvuxen i Frankrike. Han kan sjukt mycket om svensk damfotboll.

Paul berättar om hur det var.

”Han fanns alltid i min närhet. Han mamma flyttade nästan omgående tillbaka till Manchester, jag blev kvar med grabben. Jag hade inte något liv, han ville verkligen vara med hela tiden och han besköt mig med frågor varje vaken minut. Det var en jobbig tid.”

Engelska och franska utan brytning, utbildad vid universitetet i Manchester, men något vettigt jobb blir det inte.

Nu sitter han vid ett försäkringsbolag heta linje och hjälper folk vars bil gått sönder eller hamnat på villovägar i Frankrike.