December tar oss in i mörkret. Vi hade hoppats på ljuset i slutet av tunneln men från Frankrike ringer Mordor och meddelar att mörkret är så gott som oändligt. En firma som sysslar med låneförmedling ger besked om den bistra verkligheten. 175 000 euro, mer kan ni inte låna, vilket bevisas med någon procentsats som förklarar förhållandena mellan lön och lån. Franska banker säger max 31 procent, vi ligger på 17. Så flytta oss närmare 30 då, tänker jag, men säger det inte.
Vi måste ha en extern finansiär. Det är ont om miljonärer i bekantskapskretsen. Jag tror det begränsar sig till fyra.
Jag kontaktar en av dem. Vi har ett frukostmöte, han tar del av den franska planen och är inte avvisande.
Jag hoppas han kom där tillsammans med ljusets drottning för vi behöver verkligen varje uns av melatonin nu.
Den franska planen måste ut på banan igen. Dags att ta kontakt med miljonär nummer två.
***
Måndagen den 19 december satte de fotboja på Plura. Kvällen innan gav han och Eldkvarn en storslagen jubileumskonsert på Cirkus i Stockholm. Jag och Karolina var där. Hon fick den upplevelsen i 20-årspresent.
En lång rad gästartister gjorde de 2,5 timmarna till något enastående och tack vare den osannolika boxen är det väldigt mycket Eldkvarn just nu.
J är inte glad:
– Tänk om jag skulle spela 80-talsmusik en hel kväll, sa hon en kväll med Eldkvarn utan uppehåll. Hennes röst utförde ålning medelst hasning i territoriet mellan förtvivlan och ren och skär panik.
Jag föreslog en spellista med Eldkvarnlåtar enbart från 80-talet: ”Man utan namn”, ”Nere på klubben”, ”Ett fall av kärlek”, etc. Typ.
Förslaget föll inte i god jord. Det studsade bort på kantig koreansk granit och gick i tusen bitar.
***
Fast Musik för miljonärer hade onekligen passat bra.
