Jag lyssnar på Språket i P1, från pod-arkivet. Även där kan incitament ges till att fly, feta argument för emigration.

Jag vill ha smältdegeln, jag älskar det multikulturella, jag önskar att det fanns två miljoner göteborgare i stället för en halv och varje minoritet, hur liten den är, har sitt existensberättigande.

Vad jag inte förstår att minoriteternas röster måste höras hela tiden och så förbannat högt? Varför varje liten avvikelse från normen skall betraktas med hänförelse och just den blir minsta gemensamma nämnare? Majoriteten får vackert packa sig in i den kön för i Sverige är avvikelsen normen.

Så i Språket tog man upp fenomenet ”hen”, alltså ett könsneutralt personligt pronomen mitt emellan hon och han.

Det har nämligen skrivits en barnbok där ”hen” genomgående används, tillsammans med andra saltomortaler när det gäller könsmarkörer.

Bortsett från det idiotiska att lära små barn språkliga felaktigheter kunde en väldigt duktig förlagsmänniska motivera det hela med:

”Det finns faktiskt människor som betraktar sig själva som just något mellan hon och han.”

Just det, ”hen” är en gammal queer-uppfinning, där kravet är att den promillestora avvikande gruppen av folk som vill använda sig av så starka könsmarkörer som möjligt – transorna målar sig ryska horor och klär sig så att Melodifestivalen framstår som smakfull – för att visa avsaknaden av identitet, vill vara normen. För deras skull skall vi inte ha några könsbundna personliga pronomen.

Den duktiga människan lystrade till namnet Karin Salmson, förläggare med barnböcker på programmet där allt skall genomsyras av en tydlig genusmedvetenhet. Bortsett från det tydliga fingret i luften för att avgöra var vinden kommer ifrån, så måste en sådan programförklaring göra att hon inte ens behöver söka bidragen. De ramlar nog in ändå.

”Jo, det är faktiskt så har man vid mätningar sett att om inte kön syns eller om det saknas betydelse använder man han och inte hon, det är något som bara sker utan att man reagerar.”

Sa hon ungefär.

I sin väldigt korrekta och präktiga programförklaring använde hon ordet ”man” tre gånger. Det tyckte jag var roligt.