Måndag 20 februari. Ett nytt bankkontor, en ny ort, St Pons de Thomiéres och ett möte med Boris Bauwen, enligt Bertil (!) holländare och engelskspråkig.
Holländare? Det var nog ett tag sedan, engelskspråkigheten stämmer dock och på mitt typiska Zelig-vis blir mitt engelska uttal franskt och ordförrådet försämras. Det är ett hyggligt möte, Bauwen kan åtminstone erbjuda oss ett lån som privatpersoner till en bostad, det ger bättre villkor.
Men enligt fransk lag så skall lånen betalas tillbaka och är du 56 år kan du få 15-åriga lån, Bauwen ger oss 20 till cirka 4 procent ränta och för hela högen med pengar vill banken ha 2 000 euro i månaden i amortering och ränta. I 20 år.
Det är bättre än bög-Cedrics 2 400 i månaden men ändå inte möjligt.
Till det kommer den obligatoriska livförsäkringen. 36 euro i månaden per person.
Tuffa villkor.
Bauwen förklarar:
”Under finanskrisen klarade sig Frankrike mycket bättre än USA och England på grund av de här reglerna. Här lånar du inte på din fastighet utan på din inkomst. Dina lånekostnader får inte överskrida 30 procent av dina inkomster. Så du måste ha 6 000 i månaden i inkomster. Det är för att skydda låntagaren. I Frankrike är låntagaren den goda människan, bankerna den onda. Enligt lag.”
Inte bara i Frankrike, tänker jag. Fast tänker också att svenska banker klarade sig minsann också bra.
I sanningens namn tack vara statliga åtgärder, förvisso. Inte av klokhet.
Riksbanken fortsätter att sänka räntan, bankerna följer inte med och försöker förklara att det är andra villkor som styr bankernas upplåning, inte reporäntan.
Jag kan ta extremt mycket gift på att svenska banker köper obligationer ute i Europa precis som andra. Till extremt goda villkor. Bankerna tjänar således ännu bättre nu än vad räntegapet pekar på.
Exempelvis kan du i Danmark låna pengar till så låg ränta som 2,3 procent. Villkoren för att belåna vårt hus i Frankrike var 75 000 euro till 3,3 procent ränta, tio års amorteringsfrihet.
Detta är slutsatser dragna av en ekonomisk analfabet, vad ekonomijournalister i Sverige sysslar med, går verkligen att ifrågasätta.
Jag kan vidare tömma något motsvarande Vättern fylld med blåsyra på att den dag Riksbanken vill kyla ner en överhettad svensk ekonomi genom att höja styrräntan, då följer bankerna efter i en prefekt synkron och koreograferad rörelse.
***
Jag står här i mitt franska kök som Lars Gyllensten och skriver. Pulpeten är vår upphöjda diskmaskin, gåspennan en Macbook Pro.
A kollar in det allt mer avgrundsdjupa räntegapet.