Några dagar senare googlar jag fram det. Som så många gånger förr är det svårare att hitta något på Internet metodiskt, något man vet finns där, något man läste för några dagar sedan.
Jag hittar, läser igen, börjar skapa.
En burgare där kaliforniska vinet Gnarly Head skall ingå.
Det går ganska lätt. En rödvinsreducering som används i färsen tillsammans med några matskedar grädde, vitlök, äggulor, salt och peppar.
Sedan rödvinsreduceringen också i dressingen, utrörd med hackad Kindagurka, majonnäs och turkisk yoghurt.
Jag lagar burgaren, tar några bilder på den, snitsar ihop ett recept i Indesign, skickar in och några dagar senare ringer Lisa från Hermansson&Co och jag är avvaktande som vanligt, stukad av dårar och telefonförsäljare.
”Du är en av finalisterna. Kan du komma till Sälen i påsk?”
Jag får fakta i mejlboxen. Meddelar J som blir lika glad som jag.
Långfredag till påskdagen på Högfjällshotellet. Två generösa middagar och så grilla lite burgare som afterski.
Fantastiskt. En liten glödande punkt i vårt kompakta gråa och sargade elände.
***
Jag provkör hemma och jag ringer Claes, frågar om jag får komma dit och grilla på hans Weber, som ett slags genrep.
Jag har köpte en De Buyer stekpanna i järn, kraftig, tung, rejäl. Tanken är att steka baconet i panna stående på grillgallret, därefter ge brödet en härlig yta i pannan med baconfett.
Sedan köra burgarna tre minuter på varje sida, locket på.
20 minuter räcker inte. Och det krävs fyra minuter på varje sida. Kalljästa brödet funkar dock väldigt bra.