Tina har anlänt. Vi har lånat Timmervik. Här skall grillas. Vi fick helgen som frist, fredag 11 maj var tiden de bokat in.

Jag bad om en ny, måndag, A på dagis, det skulle ge J några timmar på dagen, det blir också en sista helg i – relativ – frihet.

Vi far via Stenungsund, ingen daurade, det blir öring, odlad, 129 kronor kilot, fiskaffären på Stenungstorg är i världsklass.

Tina har blivit lovad hamburgare också.

Men vi har ont om tid.

***

Vi står där med en dörr som är helt omöjlig att öppna. På baksidan, ut om vägen, står ett fönster på glänt, hasparna hänger löst på, jag lyckas peta upp dem, jag gör det med en Globalkniv, vilket är oförlåtligt.

Johanna klättrar in via en stege som på grund av längden nästan är vågrät.

A frågar:

”Vems tur är det se’n?”

***

Dörren får vi aldrig upp, sovrumsdörren blir vår entré. Men grillen tänder vi, jag kokar ihop glaze, det går trots att det inte finns några buljongtärningar i köket, inte heller en gammal skön träslev. Blandar färs, Tina blir sous-chef, hon mixar chèvre-krämen utan att säga chevré en enda gång. Bra jobbat av en Stockholmsbrud.

J är inte imponerad av HC1205-3, min nya burgare.

Såväl Karolina och Andreas tycker senare på kvällen att den är bättre än Gnarly.