En tupplur senare tar jag fram fisken. Jag glömde att be att få den urtagen. Jag märker till min lättnad att den redan är det.

Stuffar den med örtsmöret – bra blandat, Tina – saltar och konstaterar att jag glömt citron.

Jag skivar två gigantiska bakpotatisar på längden, halva centimetern tjocka, blanchar dem i fem minuter, ringlar olivolja på ett fat och låter potatisen vila där. Vänder och flingsaltar.

***

Potatisen grillas så försiktigt det går. Jag fräser minimorötter i olivolja och kanel i De Buyern på grillen.

Öringen åker på, utan halster, det är en utmaning, fyra minuter under lock, det är alltid en oviss tid, vad händer under locket egentligen?

Kryddningen är perfekt, men öringen är tjockare än dauraden, närmare ryggen är den inte helt klar. Så grilltiden skall korrigeras: fem minuter under lock på varje sida.

Vinet flödar, J och Tina avslutar kvällen med att spela På Spåret, Tinas present. De avbryter när Tina inte ser längre.