19 juni 2012

Vi går mot midsommar. För mig var det förr tidernas party och om alla försöker se bortom det exempellösa fylleriet, alla unga män som misshandlats, alla rattfyllor och allt annat elände, så är det vår mest genuina högtid och den enda som inte kyrkan lyckats att kidnappa.

Fylleriet måste ses med ideliga blickar i backspegeln. Fyllan var botemedlet mot den svenska bondska blygheten, biljetten till dansbanan och möjligen till himlen på jorden, lyckan på en sommaräng, en krumt krök rygg under några ögonblick, en ryggradssensation den natt när ljuset aldrig vill dö.

Allt var i jorden, nu skulle fruktbarheten hyllas. Jordens och mäniskans.

Nu görs det som om det vore nedärvt, dock utan att rovorna satts.

***

Jag grämer mig för att jag glömde packa ner en burk med senapssill. Det hade räckt.

***

Jag och A har satt salvia, gräslök, basilika, chili och persilja. Rosmarin och timjan klarade vintern. Liksom lavendeln som äntligen blommar. Den gillade behandlingen med uppsopat bruk, sand och skräp nedblandat i jorden. Lavendeln vill ha sandig jord.

Jag tänker offra ett gräslöksstrå till midsommarens lunch utomhus med kokt potatis, creme fraiche epaisse och något åt sillhållet.

***

Häromkvällen var det 27 grader i köket och jag gjorde en Plura. Lagade mat med bar överkropp. A ville göra likadant. Hans överkropp är väldigt långt från Pluras. Och min…

Lokalnytt

Rondellen vid Lamalou är klar. Bättre än förr, antar jag, speciellt för dem som kom från Lamalou och skulle ut på D908.

Nya parkeringsregler gäller i Vieussan. De tre övre platserna är till för bybor som lastar och lastar av, samt för transporter till och från fastigheterna samt för polis, brandkår och räddningstjänsten.

Annars är det P-förbud där.

Jag stod där lyckligt ovetande i tre dagar innan jag läste ett dekret från borgmästeriet som låg i brevlådan. Det fanns till och med en engelsk översättning på baksidan, vilket understryker allvaret.

Frågan är om danskarna som stått där de två senaste dygnen får beskedet.

Passagen under den gamla järnvägsbron vid Tarassac är klar. Lite bättre utrymme, tack för det, men var det nödvändigt. Efterarbete pågår. Det måste ju göras snygga murar. De kan de här.

Kyrkklockan är nu definitivt en mat- och sovklocka. Den klämtar varje dag klockan 08.00, 12.00 och 18.00.

Jag äter aldrig frukost före 08.00, vid 12.00 skall Axel ha lunch och efter det måste jag ha min tupplur och 18.00 måste Axel ha sin kvällsmat för 19.00 så är det sängen.