Idag var vi iväg till återvinningen Olargues med en säck ogräs från första veckan. Samt en påse med plastskräp.

Vi var och köpte vin först. Hos vår bonde. Den lilla kvinnan som säljer vin till oss, bondens fru, kände äntligen igen mig. Plockade fram mitt carte de fidelitée och fyllde i. Frågade om jag fått mitt paket, budet hade frågat henne hur man hittar.

Jag köpte mina femmor, A ville ha citronkakor, men fick nobben, jag frågade hur det blir med årets skörd, med tanke på den långa kalla och blöta våren.

”Det ser bra ut”, sa hon.

Det gör det varje år, enligt bönderna.

En rätt stor skillnad från svenska bönder.

Jag frågade om vinfesten i St Chinian.

”Jag ska kolla”, sa hon och rusade iväg.

Kom snabbt tillbaka och meddelade 22 juli.

Sedan kom hon tillbaka en gång till med två flaskor, rött och vitt.

”Une cadeaux”, sa hon. Gåva (notera pluralstavningen, sannolikt fel i sammanhanget).

Hursomhelst. Min status är rejält höjd. Efter fem år i byn.