Kravet som restes var en lekpark. Jag försökte skylla ifrån mig, jag vet inte var de finns. Det är en lögn, det finns en i Roquebrun, liksom i de flesta lite större franska byar. De står alltid öde och jag våndades vid tanken att sitta där i 27 graders värme och se en stackars ensam gosse försöka roa sig själv.

Så det blev Valras-Plage igen.

En fransysk visit. Surfbrädan blev ingen succé. A trodde det skulle gå att stå på den, jag tog ur honom det omedelbart. Sedan visade det sig att ligga ner på den var svårt nog.

Vi tog samma runda som förra gången, stranden, Super-U i Serignan, McDonalds.

Inte optikern den här gången. Där köpte jag ett batteri i onsdags, svindyrt, €5, till skjutmåttet, urtydlig beteckning LR44, det blev fel ändå.

Fast jag provade inte förrän idag. Efter hemkomst. Synd.

Jo, Frankrike, som sagt var, men inte McDonalds väl, det går väl inte att krångla till?

Jodå, Drive-In i Serignan innebär ett och ett halvt varv runt kvarteret först istället för den naturliga och korta vägen.

Dessutom en tjej som stod ute i solen och tog emot beställningarna, utöver de två luckorna.

***

Jag hittade åtminstone sill. Rollmops Nordland, den var ok med creme fraiche, gräslök och kokt salladspotatis.

Jag gjorde min egen nubbe, svartvinbärs, hälften vodka hälften creme de Cassis. Inte alls dumt och till det en iskall Warsteiner i Gamla Ullevi-glas.

Axel fick ta på sig sin blågula dräkt, det gick bra, samt maten, spaghetti med cocktailkorv, smör och grädde, två rejäla glas mjölk.

Sedan kallade han sig själv genialisk.

Vad kan man sätta emot en sådan liten man?