Det handlar om djur. Om människor och djur. Jag är någon slags vegan-variant av ornitolog. Det är fågelskådning hardcore som gäller. Ingen kikare, inga bilfärder i ottan till fågelstationer för att pricka av sällsynta gäster. Nej, jag kör bara i den egna byn, nåja, kanske på vägen till affären också, men det handlar alltså om superlokal fågelskådning. Jag vill veta vad som finns i min omgivning.

Här har ni dem:

• Härfågel

• Tornseglare

• Hussvala

• Svart rödstjärt

• Korp

• Ormvråk

Svarta rödstjärten vaknar först. Innan första ljuset, någon gång mellan 4 och 5 börjar kvittrandet, tornseglarna väntar på ljuset, sedan utför de sina konster mellan husen vilt skriande.

Rödstjärten har då tagit plats på kyrktornet.  Sjunger vackert, nästan koltrastlikt, som om den vore avundsjuk på flygfantomerna och försöker sjunga arslet av dem.

Tornseglaren hette ju tornsvala förut, tills någon ansåg att de inte var besläktade. Tornseglaren har klängfot, vilket betyder att den inte kan sitta rakt upp och ner som svalorna, dock klänga på en husvägg.

Enligt praktverket Fåglarna tillbringar den mesta tiden i luften. Där kan den göra allt, äta, sova, para sig.

Dock måste den väl ruva liggandes?

Klängfot är ett roligt ord. Associationen blev omedelbart Pommesfritzon.

***

Apropå djur: när vargarna hade ihjäl en djurskötare i Kolmården syntes det tydligt hur trångt det är i Sverige när det gäller åsikter.

Vargkramare och jägare på var sin sida om mittlinjen.

Inte någon väckte tanken på hur gammal och kolonial idén med djurparker är. Vilda djur skall inte hållas i bur, hade de inte varit inlåsta hade kvinnan varit i livet idag.

Riv djurparkerna.